Tråkplugg.

Jag har sjukt mycket att göra egentligen. Både läsa artiklar och ta reda på allt jag vet och kan ta reda på om blodtrycksmätningar. Skulle varit intressant om jag inte hade fått helt slut på ork.
Jag vill inte!

Undrar om någon skulle märka om jag fejkar i morgon? Jag ska dessutom vara ordförande i basgruppen så då kanske man kan delegera kunskaps-biten till någon annan. Ja! Så får det bli!

...känner mig lite hemsk dock så jag tar nog och gör lite nytta i alla fall. Först ska jag göra mat och oroa mig för att jag får ut tentan i morgon. Vem vet, jag kanske inte blev godkänd trots allt! :O

Drömmar

Riktiga drömmar, inte kakor. Även om jag gillar kakorna ska jag skriva om de där filmerna som spelas inom sig när man sover. Jag drömde nämligen en konstig dröm i natt. Jag var inne i en tävling eller ett spel av något slag (ja, jag har spelat för mycket oblivion och det återspeglas i mina drömmar) och vi befann oss på en kall och snöig plats någonstans i världen och det var just det som var problemet, vi visste inte vart vi var någonstans! Med vi, menar jag jag och några okända människor som var mitt "lag" (vi hade en häst också men den var inte relevant).
Vi fick lite vinterkläder och jag fick ett par pilar man kunde sätta eld på. Inte för att jag kunde göra någonting med dem men tydligen skulle de vara bra för någonting. Den ena såg ut som vanliga pilar brukar göra och den andra var rund i spetsen och såg lite ut som en kolbit som man sätter eld på när man röker vattenpipa. Det här var dock inte så relevant heller men jag har för vana att skriva ner allt jag kommer ihåg från drömmarna. Vem vet, jag kanske missar någonting viktigt annars.
Jag gick in en grotta som visade sig vara en bar av något slag. Där träffade jag en klasskompis från gymnasiet. Han var också ute på samma resa och hade samma problem med att veta vart hann befann sig. Det enda vi visste var att det var väldigt kallt, mörkt och snöigt (snöstormen rasade utanför). Sedan kom vi på att vi kanske skulle kolla på en gammal, sliten världskarta som låg på ett bord. Kartan var full med hål efter att folk hade satt nålar i den på lite olika ställen och när jag gick mot bordet där kartan låg vaknade jag.

Jag tycker inte om drömmar där man inte får veta slutet, men jag gillar den stämningen som fanns i drömmen. Oj, vad jobbigt det är att vakna från drömmar som man tycker om. Därför är det bra att skriva ner dem. Ska försöka göra det med alla drömmar jag kommer ihåg.

Vaccin

Låt mig förklara. Vi börar med armen för det var det som liksom ledde till allt annat. Det var nämligen såhär att alla på min skola fick gratis vaccinationer den här veckan. På onsdagen var vet Biomedicinska analytikernas och apotekarnas tur. Hela dagen gick vi omkring och diskuterade fram och tillbaka om man skulle ta den eller inte och varför. Det slutade med att vi bestämde oss för att gå dit och göra det efter skolan. Lägg nu märke till att jag sade "gå". Det gänget som jag var med (har fortfarande svårt för namnen, men ansiktena känner jag igen nu...) innehöll nämligen en tjej som sade "Jag tror faktiskt att det går snabbare att gå än att vänta på spårvagnen". Det måste testas! Alltså gick vi.

Promenaden tog kanske en kvart och vi gick genom ett fint område med fina gamla hus på ena sidan gatan och lite nyare, fulare på andra sidan. När vi kom till kvarterskliniken gjorde jag två upptäckter;
1. Vi var inte ensamma om att vilja ta sprutan och
2. My boots are'nt made for walking (inget stöd för trampdynan whatsoever...)

Vi ställde oss i kön, som när vi kom "bara" nådde runt hörnet och halva fasaden på huset. Notera att detta var fem minuter innan det öppnade. Vill inte veta hur lång den blev efter oss.
Under den timmen vi tillbringade i kön hann vi skriva en lapp med uppgifter om allergi och sånt tjafs, prata om en massa skumma saker (husdjur och vänsterhänthet bland annat), frysa halvt ihjäl oss och räkna ut att minst 700 personer skulle ta sprutan där och då.

Väl inne gick allting jättesnabbt och jag ver klar på ca tre minuter (skulle tagit tid!). Läkarna och sköterskorna körde enligt löpande bandtekniken och var väldigt efftktiva. Det enda min läkare verkade säga var "Hej. Slå dig ner.", "Slappna av i armen" och "Du bhöver inte oroa dig om du har smärta i armen eller utslag, det går över. Hejdå!"

Idag var det väldigt svårt för många att sätta på sig jackan, ta av sig ryggsäcken och lyfa armen. Så är det för mig med. Jag ser det som ganska kul. Särskilt eftersom det börjar bli bättre nu. Några i klassen verkar inte ha påverkats alls (the lucky bastards) och bara en har behövt gå hem.

Så vad jag tänkte säga med det här var väl: JAG ÖVERLEVDE! YAAY!

Bladiblah!

Jag har inget speciellt att berätta idag. Det var kursstart idag. På två kurser samtidigt. De säger att båda ska vara på halvfart men det känns som att den ena kursen går på helfart ändå (i alla fall om man ska tro en av klasskompisarna).

Har fått författarambitioner igen. Vem vet, jag kanske kommer upp med ett mästerverk den här gången. Tråkigt nog kan jag inte släppa mina gamla karaktärer så jag antar att de får vara med igen. Underligt hur påhittade människor (kanske inte människor...Men de är i alla fall inte vampyrer!) kan förfölja en och kännas nästan verkliga. Frågan är bara hur dessa starka personligheter ska kunna samsas i en enda historia? Det kanske är lättare att skriva fler historier istället för en...

Dags att vara kreativ!

Kyrkan, maskerna och rosen.

Den började med att vi försökte hitta till Masthuggskyrkan, vilket skulle varit lätt om vi inte hade missat gatan vi skulle svänga in på. Men ser man det från den ljusa sidan fick vi uppleva majorna by night. Inte alltför otrevligt, snarare tvärtom.
När vi väl hittade till kyrkan hade vi en timme på oss innan det började så vi satte oss på muren som omger kyrkan och beundrade utsikten en stund. Det måste vara stans bästa utsikt! Man kan se hur långt som helst och om man sitter på muren behöver man inte oroa sig för att ramla nerför ett stup eftersom det är en gångväg på baksidan av muren.
Efter att ha suttit på muren och blivit kalla gick vi in i kyrkan, som var jättevarm men väldigt fin. Kyrkan har inte så mycket detaljer, som en massa väggmålningar och krucifix. Den har lite statyer vid altaret, men det är allt. Resten av interiören är en blandning av timmerväggar och stenpelare och bänkar som ser uråldriga ut (jag glömde att ta kort så ni får pallra er dit och kolla själva om ni vill se vad jag pratar om). Det är ganska mörkt i kyrkan så medan vi satt och pratade med Bente och åt chips, märkte vi knappt skuggorna i hörnen och folk i mantlar med huvor (ascoola! Vill ha!) som ställde sig som statyer runt om i kyrkan. När klockan slog nio blev alla tysta och allt började.

Efter den underbara föreställningen ("Jag blev positivt överraskad. Jag är glad att Elin släpade med mig", sa Kim) vandrade vi ner till masthuggstorget och tog spårvagnen till avenyn för att möta Kims brorsa och pappa.

Göteborg på allhelgonahelgen är galenskap! På spårvagnen såg vi några fulla fjortisar som målade varandra i ansiktet och var allmänt högljudda ("Stanna bussen!" skrek en av dem. Haha!) vid järntorget hoppade det på fem killar i vita masker med utklippt hål för munnen och identiska kepsar och tröjor. Jag trodde först att vi skulle få bevittna en spårvagnskapning men de var bara på väg till någon halloweenfest någonstans. De hade verkligen lyckats med att vara skrämmande i alla fall, och det är ju det som halloween handlar om!
Vi mötte Kevin på avenyn och han tog oss till en pub full med folk. De flesta IFK-supportrar. Han och Kims pappa fixade in oss sen drog han hem. Vi var där ett tag. Jag beställde en cider men fick både en cider och en cola på grund av hög ljudvolym, missförstånd och att jag inte orkade bråka med någon som ändå inte hör vad jag säger.
Jag ställde ifrån mig colan på ett bord där Kevins kompisar satt. Sen såg jag den inte mer (fast jag tog igen det genom att snylta av kevins cola när han åt köttbullar på ett gatukök när vi var på väg hem). Jag drack upp cidern och sen ville jag och Kim gå. Efter en timme med "vi ska bara..." från Kevins sida kom vi iväg.
Vi placerade kevin i vår soffa och hns kompisar i allrummet utanför med orden "om ni blir utkastade känner ni inte oss" och gick till sängs. Där låg vi och lyssnade på Kevin som aldrig håller tyst förutom när han har somnat.

Vaknade i morse med liten lätt bakfylla (kan inte dricka någonting utan att bli bakis tydligen. Måste gå i släkten) och ljudet av folk som ville låna vår dusch. Nu sitter jag och tittar på idol och dricker vatten och reflekterar över gårdagen. Väldigt kul var det och då har jag inte nämnt allt här! åh! Rubriken skulle kunna vara början på en bra fantasy-bok! Kanske ska börja skriva lite....