Så var den här halvterminen slut. Allt slit och all oro har blivit sammanfattad i ett 27-sidigt prov men mååånga frågor. Turligt nog ganska lätta att svara på (förresten, kortsvarsfrågor innebär väl att man inte ska brodera ut allting så mycket att man behöver flera sidor?) men säkert fyllda med dolda fällor.
Efter en tenta ska det väl kännas som att en sten lyfts från sina axlar? För mig känns det mer som ett en sten lyfts bort och en annan lagts till; Tänk om jag inte blir godkänd?
Jag menar jag svarade ju på alla frågor, men jag gissade på några. Tänk om det är tillräckligt för att fälla mig? Jag vet mycket väl att omtenta inte är så farligt men det känns ändå som ett nederlag. Speciellt eftersom jag har tentat av anatomi innan. Det är sjukt jobbigt att känna oro för något man egentligen inte behöver oroa sig för!
Jag ska nog hålla undan mina panikkänslor ett tag och koncentrera mig på nästkommande kurser. Det blir nog kul men jobbigt!
...Wish me luck... ....att be för att jag ska klarar mig skadar nog inte heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar